Debutant.nu > Intervju

Hallå där?

Merete Morken Andersen, författare och lärare på ”Master i faglitterær skriving”, Högskolan i Vestfold (HiVE).

Var ska man börja om man har skönlitterära ambitioner?

– Att skriva mycket. Och att faktiskt göra det. Man bör skapa arbetsredskap som gör att man hela tiden förbättrar sig. Det finns många ofärdiga projekt på 45 sidor. Det kan vara massa bra saker där, men det gäller att fortsätta, inte sluta när det tar ”stopp”.

Ett knep när vi talar om tekniker kan vara att ”skriva sig varm”. Man kan kalla det automatisk skrift; sätt klockan på 10 minuter, skriv för hand eller på en PC, men bara skriv utan att läsa eller bedöma det skrivna. Det är lätt att stanna upp och börja rannsaka sig själv, men om man bara skriver på så kommer man efteråt att finna guldkorn i texten som man kan arbeta vidare med. Man kan jämföra med en bildkonstnär som grundar sin duk. Det är ett sätt att komma igång. Att förbereda sig.

Det är lätt att tänka att man ska skriva ”nångång”, bara barnen blir vuxna, eller kanske när sommaren kommer, och så blir det aldrig något av. Det gäller att hålla igång skrivandet. Man kan skriva ner saker när det kommer en bra mening i tankarna, skriv i en servett eller inne i handen. Vänta inte. Skriv!

Vilka är de vanligaste fallgroparna?

– Att man direkt övertar publikens kritiska blick. Att man ser det andra skulle se innan man skrivit klart. Det är viktigt att bevara sin egen blick. Inte tänka vad andra kanske skulle tänka eller att det här är skrivet förut.

Du undervisar på olika skrivarskolor och har gett ut Skriveboka. Vad har du lagt vikt på som lärare?

– Det krävs en viss form av mod för att visa sina texter för andra läsare. Detta är en av mina viktigaste saker som lärare på skrivarskolor; att göra folk modiga. Jag arbetar mycket med att göra grupperna jag leder trygga. När deltagarna är otrygga så låser det sig. Och när jag har textgenomgångar brukar jag göra så att varje deltagare får komma med sin ”beställning”; vad vill han eller hon veta? Vad vill personen inte veta? Vill personen till exempel bara veta hur det kändes att läsa texten? Vi befinner oss på olika platser i skrivandet. Detta är en viktig insikt och något att respektera. Med en etablerad författare kan man ofta gå fram helt annorlunda.

Jag tycker också att det är viktigt med lek och improvisation. Att få tag i upplevelsen av att skrivandet är kul. Att komma dit att man överraskar sig själv. Att skriva saker som man inte trodde att man kunde.

Den kritiska läsningen kan komma senare. Den är viktig, men då längre fram i processen.

Det talas ibland om att man borde döpa om skrivarskolor till läsarskolor. Vad tänker du om det?

– Jo, det är viktigt att läsa. Generellt läses det för lite, men jag tror att de flesta som jobbar professionellt också läser mycket.

Man ser ibland när man har skrivgrupper att man vill ha respons på det man själv skrivit och att det kanske inte blir lika viktigt att också lägga energi på att läsa det de andra i gruppen skrivit. Man lurar sig själv om man inte tar läsandet av andra texter på allvar.

Man brukar höra att alla kan sjunga. Tror du att alla kan bli författare?

(tankepaus) Alla kan sjunga bättre och man kan lära sig musik. Alla kan lära sig att skriva bättre, men nej, alla kan inte bli författare. Alla ska inte bli författare. Men många skriver texter för sig själva; tal till konfirmationen, sångtext till guldbröllopet, släkthistorier. Detta är saker som kanske ska tryckas och läsas av en mindre krets, men inte ut till offentligheten.

Vad beror det på att just Norge har utbildningsprogram i sakprosa?

– Det är inte bara Norge. I många engelskspråkliga länder så har man kurser i Non-fiction writing.

Men inte i Sverige.

– Det kan bero på att vi i Norge har en stark aktör i Norsk Faglitterær Forfatter– og oversetterforening (NFF). De har haft muskler och pengar att starta dessa utbildningar.

Publicerat den 2012-01-22 23:47:41

Tweet