Debutant.nu > Intervju

Hallå där?

Charlotte Riise är född 1987 och debuterar med diktboken Eg treng tid til å sakna deg på Gyldendal. Hon studerar nu engelsk litteratur i Bergen.

Hur länge har du jobbat med din debutbok?

– Jag har jobbat med den lite mer än två år. Jag började skriva på den i oktober 2009, även om jag inte visste då att det skulle bli bok. Sände till förlag i december 2010, och jobbade vidare med den i cirka ett år.

Hur började du att skriva?

– Det är länge sedan jag började skriva. Min första dikt skrev jag på barneskolen, så skrivandet har alltid varit där i större eller mindre grad.

Varför skriver du?

– Jag skriver för att jag måste, för att jag kan, för att det gör ont och för att det känns bra. När man inser att man vill något mer med skrivandet än att bara lägga det i en byrålåda, kan man bara göra en sak: Att fortsätta.

Vad betyder det för dig att boken blev antagen?

– Väldigt mycket. Om jag inte kan göra detta, kan jag ingenting. Jag vill inte se på det som att jag har haft tur, för det är ett arbete, men jag är väldigt tacksam för att jag får hålla på med det jag har allra mest lust med.

Hur strukturerad är du i skrivandet? Hur ser din skrivprocess ut?

– Jag kan vara ostrukturerad i perioder, jag jobbar mycket av och på, men jag tror ändå att det är viktigt att man har rutiner och struktur runt skrivandet. För mig är det 10 % lust och inspiration och 90 % arbete. När jag jobbar med text, jobbar jag måndag till fredag, kanske lördag. Jag skriver eller redigerar i 2-3 timmar, några gånger mindre. Det hade kanske varit annorlunda om jag skrev prosa, men jag har som regel att jag inte ska skriva mig tom. Saker får surra och gå till dagen efter, så fortsätter jag. Så jobbar jag en stund, innan jag lägger bort all text och tar fram den vid ett senare tillfälle. Det här avståndet har gjort mycket för mina texter.

Är läsandet viktigt för dig?

– För mig är läsandet lika mycket jobb som skrivande. Om jag står still i skrivandet läser jag mycket. Jag läser mycket för glädjen i det också, men jag tror inte man kan bli bra på att skriva utan att bli bra på att läsa. Jag tror man blir bättre på att läsa sig själv genom att läsa andra.

Läser du mest poesi, eller annat också?

– Jag läser poesi. Mer och mer nu, men det är klart att jag läser mycket annat också. Lite sakprosa, jag har lust att skriva flera essäer – idén är att jag måste läsa essäer för att kunna skriva dem. En inre logik?

Förebilder litterärt?

– Nej. Jag försöker skriva bättre än mig själv för varje gång, bara. Självklart finns det poeter som jag ständigt går tillbaka till, till exempel Tomas Espedal, Rune Christiansen, Emmanuel Hocquard, Marit Kaldhol, men vad är en förebild? Jag känner ofta respekt.

Du har gått på Skrivekunstakademiet. Vad är dina erfarenheter av detta?

– Det var väldigt fint att ha det året där jag fick vara tillsammans med andra som ville skriva. Man lär sig många nya sätt att läsa på genom att gå på en sån skola, kanske framför allt att läsa sina egna texter. Skrivekunstakademiet gjorde att jag fick upp produktionen, och att jag fick ett helt annat förhållande till skrivandet. Det är ett arbete nu. Förr satt jag och väntade på inspiration och skrev kanske tio dikter på ett år.

Många säger att skrivskolorna producerar uniforma texter och författarskap. Det håller jag inte med om. Det finns nog en del som debuterar med kortprosa efter en skrivskola, det är en naturlig följd av att producera en massa olika texter på kort tid, men inga litterära röster är lika.

Vad är poesi?

– Det du vill. Vad är prosa?

Publicerat den 2012-04-23 22:56:16

Tweet