Debutant.nu > Intervju

Hallå där?

Kjersti Bjørkmo (1971) debuterade i augusti 2014 med sin diktsamling “Jeg har prøvd å bli venn med dyrene”. Hon jobbar också på stiftelsen Fritt Ord i Oslo.

Hur började du skriva?

- Som väldigt många som i slutändan blir författare, fick jag bra respons på uppsatser i skolan. Skrivandet har länge legat latent i mig tror jag. Men det var först efter att jag inte lyckades genomföra universitetsstudierna som jag började skriva på allvar. Jag hade inte lust att studera.

- Jag har inte gått på någon skrivskola heller. Jag har hållt på för mig själv samtidigt som jag har haft stor tur med att hitta en miljö på internet. Dagbladets "Diktkammer" har varit viktig.

Där blev du "Månadens poet"?

- Ja, flera gånger. Det var en väldigt viktig plats, på så sätt att man blev läst, och kunde diskutera med andra. Jag förstod att det fanns en miljö för poesi.

Hur länge höll du på att skriva innan du debuterade?

- Jag har inte varit så väldigt modig med att sända ifrån mig manus, men jag har jobbat mot att bli utgiven, i mitt huvud, åtminstone de senaste 10 åren. Jag har inte all världens refusioner bakom mig, eftersom jag helt enkelt inte har vågat lämna ifrån mig texterna.

- Till slut var det en kamrat som gav mitt manus till Cappelen Damm, utan att säga det till mig. Han är också poet och har gett ut böcker. Jag blev väldigt överraskad när de ringde. Jag hade nästan gett upp. Det är egentligen en ganska söt historia. Det var precis det som skulle till, jag var verkligen modlös.

Är poesi en genre du hellre skriver i än prosa? Hur blev det poesi?

- Nej, det var inte ett självklart val. I utgångspunkten hade jag väldig lust att skriva noveller. Jag beundrar novellen väldigt mycket, som form. Så var det något som hände. Det är så lätt att kamouflera sig med prat. Det gör man hela tiden, och det kan snabbt ske i prosan. Då blev poesin det naknaste jag kunde tänka mig.

- Jag hade lust att utveckla en begreppsapparat som kunde förmedla känslornas komplexitet. Den begreppsapparaten blev poesin, som bäst kunde ta till vara det jag hade att säga. Men det var ganska överraskande att det blev poesi, det överraskade mig också.

Varför kamouflerar man sig med prat, menar du?

- Kamoufleringen är något vi gör för att fungera i vardagslivet. Det är väldigt opraktiskt att gå med vidöppna dörrar in till – och ut ur – sina känslor när man till exempel är på jobb, eller sitter i telefonkö till internetleverantörens supporttjänst. Men när man skriver, är denna beskyddande egenskapen ett hinder. Det är skräp. När man skriver måste mekanismen avläras.

Du har väldigt spännande titlar, både på samlingen och på varje dikt. Dikttitlarna är som egna små dikter. Kan du säga något om förhållandet mellan titel och dikt?

- Jag har tänkt mycket på titeln som funktion. Jag hade inte lust att bara fylla ut, bara ha en titel för att ha en titel. Jag är intresserad av bågen mellan dikt och titel. Språnget. Språng generellt fascinerar mig. Det ska vara en glipa, ett litet avstånd mellan titel och där det börjar. Det ger ett litet rum att fylla ut för den som läser.

Är läsaren medskapare av dikten?

- Vi kommer tillbaka till det som för mig är så fascinerande med diktgenren, för jag menar att det att läsa är lika avslöjande som det att skriva. Om grundlaget finns där i texten. Jag har tänkt väldigt mycket på vad som gör mig till en bra läsare. Det är det samma som gör mig till en bra skribent. Jag ser läsaren i högsta grad som en medskapare.

- Som läsare bör man erbjuda dikten en känslomässig klangbotten, ett rum att verka i. Då händer det saker. Om dikten är bra.

Har du rutiner som du alltid följer?

- Nej. Tyvärr. Jag stångas mycket med mitt material och måste bara acceptera frustrationen över det som kan framstå som overksamhet. Jag går inte upp en viss tid för att skriva. Men jag kan skriva hela natten om jag först kommer igång.

Är läsning av andra poeter viktig?

- Det är helt grundläggande. Man kan gärna läsa av lust, man behöver inte pliktläsa. Jag tvingar mig inte att läsa färdigt varje bok. Men läsningen är den viktigaste nyckeln för att bli en bättre poet. Jag strävar hela tiden efter att bli en bättre läsare. Det är viktigt att vara en förpliktande läsare. Man ska inte bara fälla en dom över texten, utan försöka precisera och formulera vad det är det som gör att man tilltalas av olika böcker.

- Att läsa andras ofärdiga texter är en väldigt bra övning. Det förpliktar att du ska berätta vad du tycker - av respekt för den som har skrivit. Det är kanske det man lär sig mest av.

Har du något tips till folk som vill läsa dikt, men inte tycker att de får ut så mycket av det? Om man blir frustrerad, är det ett bra eller dåligt tecken?

- Jag brukar tänka på ett citat av Robert Hass, en amerikansk poet som har rykte av att vara svår att förstå. Han har sagt: "I never understood about understanding." Det som frustrerar läsaren i mötet med poesi, är att man tror att det ska finnas en belöning i form av en förståelse. "Åh, jag knäckte koden, där är svaret!" Och så ska man gå vidare och vara nöjd. Som att lösa en matteuppgift. Man tror att det ska finnas en överordnad poäng och så tror man att man är dum när man inte når dit.

- Om man slutar att söka efter en belöning så kan det finnas andra slags belöningar, känslomässiga.

- Det är skolverket som har gjort mycket fel. Den schematiska och bombastiska diktanalysen som jag minns från gymnasiet har jag ingenting till övers för. Man ger eleven ett verk och så finns det ett svar. Man kan ha rätt eller fel. Jag kan förstå att folk mister intresset för poesi. Men, kanske saker har förändrat sig sedan den gången. Jag hoppas det.

Kan man lära sig saker av att läsa dikt? Är det ett mål att bli klokare?

- Mja. Kanske man kan lära sig att bli mindre målinriktad. Eller rättare sagt: Att få upp ögonen för andra mål. Att gå upp en ny infrastruktur i tankarna. För en stund i alla fall.

Menar du att poesin uppstår utanför oss, som i vardagen, och att poeten främst behöver lära sig att se den, eller uppstår den främst i poetens huvud och fantasi?

- Båda delar. Huvudet och omgivningarna måste bjuda upp varandra till dans.

Publicerat den 2014-09-11 09:36:29

Tweet