Start

Debutant.nu > Intervju


Anette Sivertstøl

– Jag uppfordrar folk att följa sina drömmar

Anette Sivertstøl (22) startade Panthera som nittonåring 2009, med en önskan om att förändra bokbranschen. Förlaget ger ut böcker skrivna av unga författare för unga läsare.

Många drömmer om att bli författare när de är unga, men jag tror inte det är så många som drömmer om att bli förläggare. Hur fick du den idén?

– Det var en natt när jag inte kunde sova, och jag funderade över vad jag skulle bli. Jag var 16 år. Varför inte ett ungt förlag, med böcker för unga? Jag började spara pengar och planera.

Panthera Publishings kontor ligger insprängt bland rederier på sjunde våningen på C. Sundtsgate 1 i Bergen. Hissen går bara till sjätte våningen, och för ett ögonblick känns det lite som i Harry Potter och perrongen som inte syns, man vet inte riktigt om kontoret existerar. Passande, eftersom Panthera har blivit lite av ett fantasyförlag. Men så ser jag en trappa och fortsätter upp. En liten pil mot en ringklocka. En äldre man pekar längre in i korridoren.

Bakom en glasvägg sitter Anette Sivertstøl och läser. När jag knackar på verkar hon för ett ögonblick lite motvillig. Så släpper hon koncentrationen, reser sig upp. Hon går runt skrivbordet. Rör sig ljudlöst, utan onödiga rörelser. Kattlikt, kan man nog säga.

Får ni in många manus för tiden?

– Ja, efter sommaren har det varit många, säger hon. Det går i vågor. Det kan komma tre, fyra på en vecka, andra veckor är det mindre.

Är ni flera som jobbar här?

– Jag jobbar tillsammans med en man som har hand om ekonomin, men han är inte här just nu.

Vi sätter oss vid ett mötesbord. På bordet står en skål med tablettaskar. De är svarta och har Pantheras röda logo på. Jag tar fram mitt block och mina frågor.

Vilka reaktioner fick du på att du som nittonåring startade ditt förlag?

– Det var både positivt och negativt i starten. Men mycket negativt. En del sa att du är för ung, du kommer inte att klara dig. Jag sågs som oseriös. Men sedan har det vänt. Nu får jag mycket positivt.

Förlaget firar treårsjubileum i dagarna. Har det gått som du tänkte dig?

– Det har följt planen. Jag trodde egentligen det skulle vara ännu tuffare. Men det har varit väldigt kul.

Du har en tjugoårsplan för företaget?

– Ja. Hon ler. Jag gillar att ha mål och att jobba mig framåt mot dem.

Kan du berätta lite mer om planen?

– Jag vill inte säga så mycket eftersom mycket av magin försvinner när man avslöjar något, men jag kan säga att det innebär att gå utanför landets gränser. Vi har väldigt lust att etablera oss i ett annat land.

En av era författare har gett ut tre böcker redan, och hon har fått kontrakt på fem?

– Ja, Astrid Luisa Niebuhr. Det har gått väldigt bra för henne, hon har verkligen fått fart på sakerna. Hon skriver nu libretto för Bergen Nasjonale Opera. En annan författare, Kristine Oseth Gustavsen, har gett ut två böcker.

Men är det så lätt att veta om man kommer att skriva fem böcker när man är så ung?

– Alla våra författare får kontrakt på fem böcker. Jag vill att de ska garanteras det. Vi vill ge dem en försäkran, att de blir utgivna. Men det är ett ganska löst kontrakt, om de inte klarar att skriva fem böcker så är det okej.

Anette Sivertstøl sitter vänd emot mig, svarar vänligt. När jag ställer mer kritiska frågor så ler hon avväpnande. Det är som om hon gillar det.

Du har läst många manus under de här tre åren. Har det förändrat din blick, vad du ser efter?

– Jag har ju en slags mall jag går efter. Men jag tror jag ser efter det samma, det har inte förändrat sig så mycket. Jag går mycket efter magkänslan. Texten måste skapa känslor i mig.

Kan man säga att Panthera har blivit lite av ett fantasyförlag?

– Ja, men vi ger ut deckare och andra genrer också. Det är fantasy som är populärt, bland den här målgruppen, det är därför det har blivit mycket av det. Men det är viktigt att vi är ett förlag som ger ut alla genrer.

Runt om på väggarna finns affischer med olika bokomslag på. På ett syns ett stort bärnstensfärgat öga, placerat på ett krackelerande ansikte, det ser ut som en akvarell. Bokens namn är I dypet av en ruin, skriven av Kristine Oseth Gustavsen.

Bokbranschen domineras av några få stora aktörer. Hur gör ni för att nå ut med era böcker?

– Det är det som tar mycket av tiden. Vi ringer och besöker bokhandlar. Men vi jobbar också med att få till bokavtal. Det händer också att bokhandlar själva tar kontakt med oss, vilket är väldigt roligt.

Du använder dig av en testpanel. Kan du berätta?

– När jag har valt ut en bok till värdering, skickar jag den till testpanelen som är i åldern 18-25 år. De läser boken och ger sina synpunkter till mig. Om de flesta av dem gillar boken, så blir den sannolikt utgiven. Detta hjälper oss på så sätt att vi får se om boken passar till vår målgrupp. De som är med i testpanelen ger en bra och ordnad översikt av boken de har läst. Det hjälper oss att se om det är något som kan fungera.

– Alla kan läsa Pantheras böcker, fortsätter hon, men vi har specialiserat oss på unga vuxna mellan 18 och 25 år. Det är en odefinierbar grupp. Jag tycker det är väldigt viktigt att någon satsar på dem.

En odefinierbar grupp. Hur menar du?

– När man är ung vuxen, så är man varken ungdom eller helt vuxen, och jag tycker det är viktigt att också denna målgruppen ska få ha böcker som är tänkta för dem. Jag tycker egentligen det är en väldigt tydlig grupp som ligger mitt emellan allt.

Menar du att författare inte ges ut för att de är unga?

– Jag har fått höra att unga människor ger upp sin dröm om att skriva, på grund av att de inte får någon respons från förlagen. I Norge är genomsnittsåldern för att debutera 35 år. Men jag tror att det börjar förändras. Andra förlag, som Juritzen, har blivit mer öppna för att ge ut unga. De gav till exempel ut en 25-åring i år. Kanske vi har bidragit till att förlag har blivit mer öppna för detta, jag hoppas det. Många unga saknar en trygg plats.

– Det är inte bara det att vi ger ut unga författare, fortsätter hon. Vi ger också råd till unga. Jag svarar med glädje, ger alltid personligt svar tillbaka till de som sänder in. Vi har kontakt med unga människor hela tiden.

Du använder sociala medier och bloggar flitigt. Är detta viktigt för marknadsföringen av förlaget och dess böcker?

– Ja, det är jätteviktigt. Det är jättebra att få en sån fin kontakt med läsarna.

Berätta mer?

– Jag jobbar väldigt aktivt med sociala medier, detta tar en stor del av min arbetsdag. Jag försöker alltid att uppdatera bloggen med nyheter som händer med Panthera eller något nytt som sker med författarna, det är mycket att skriva om. Jag bloggar också en del om det att vara ung och jag uppmanar folk att följa sina drömmar. Jag bloggar generellt om väldigt mycket. Det är viktigt för oss eftersom det är vår möjlighet att komma i direkt kontakt med anhängarna till Panthera. Vi gillar att höra vad folk tycker och säger om oss. Och självklart är det viktigt för vår marknadsföring, det är gratis och väldigt effektivt. Det är många som har fått veta om Panthera just genom blogg eller twitter, det är så Panthera har blivit känt bland folk.

Har du någon förebild? Någon som har inspirerat dig?

– Nej, jag tror inte det. Jag har ingen idol eller något. Det kom nog från mig själv.

Anette Sivertstøl sätter sig vid sitt skrivbord igen. Det är många manus i högen framför henne. Många förhoppningsfulla unga skribenter som väntar på svar.

Till Pantheras webbplats

Av Marcus Gustafsson, 26 december 2012