Start

Debutant.nu > Bokrecensioner


Familien Kråkestup og nyset i nabohuset
Kari Smeland
Samlaget, Norge (2012)
172 sidor

Lek och allvar

Lykke och Stjerne är tvillingar och gillar att snoka runt i grannskapet. De har fyra storasyskon som också är tvillingar. Alldeles intill huset där de bor finns ett gammalt kråkslott som länge har stått tomt. Tills nu. För det är något mystiskt som sker därinne. Det är något som rör sig bakom gardinen, något som nyser. Något som skrattar ett bullrande skratt.

Familien Kråkestup är enligt förlaget en bok för 7-10-åringar. Det är mycket text på varje sida, men det är lättläst, och berättaren talar ofta direkt till läsaren: "Er du også ein nysgjerrig snik? Likar du å åle deg inn i hagen til folk, smyge deg langs husveggen og kikke inn gjennom framande vindauge etter at mørkret har senka seg over kvar ein grastust?" Tilltalet är här direkt och påträngande, men berättaren ställer sig sällan i vägen för sin berättelse. Det är kanske ett tilltag för att fånga uppmärksamheten hos barn som inte läser så mycket? Texten passar nog därför också bra till högläsning för de mindre.

Illustrationerna av Mona Brekke är enkla och uttrycksfulla. Att de är svartvita bidrar till en mörkare ton till berättelsen. För även om grundtonen är humoristisk finns här allvar också. Som när en av tvillingarnas lärare vägrar att äta och beter sig underligt. Det kan verka som om han är psykiskt sjuk. Andra saker är också märkliga. En tant klarar inte att sluta baka kakor. Allvaret som berättelsen tangerar blir ibland behandlat på ett lekfullt sätt. Kan ett hus göra människor tokiga? Onkel Sigurd ger märkliga förklaringar på det som sker. Berättaren är ibland pedagogisk, men lämnar också en del till läsaren att fundera över. Kasten mellan allvar och lek känns förfriskande och som en personlig prägel.

Pappan är en komisk figur som samlar på fåglar som han tävlar med på Skikkeleg-Spektakulære-Og-Nokre-Heilt-Vanlege-Dyr-Og-Fuglar-stemnet. Mamman är mer förståndig. Rollerna påminner om sitcomformatet på TV, roller vi har sett många gånger redan. Även i grundstrukturen finns likheter med TV-komedin. Här finns en större huvudhandling, samtidigt som många andra händelser är invävda, som när en lärare får besök av sin svenska kompis, en före detta ishockeystjärna, när familjen tar hand om en bortsprungen katt, eller åker skidor runt huset. De olika episoderna avlöser varandra, samtidigt som mycket av det knyts ihop på ett lyckat sätt. Språket hjälper till att skapa inlevelse, med små medel. Metaforer används sparsamt, men effektivt. För det mesta saknas utsmyckningar i språket, det känns instinktivt och är enkelt att förstå.

"Stjerne og Lykke!" buldrar onkel Sigurd. "No må de passe dei små munnane dykkar! Tenk om det var de som fekk framtennene slått ut. Då hadde de vel ikkje lika om eg stod her og skratta av det?"
Onkel Sigurd stampar stokken sin i bakken og kikkar hardt på Stjerne och Lykke med dei vanlegvis så snille auga sine. Det verker ein plass nedst i magen, og det får Stjerne og Lykke til å stire på støveltuppane og sparke i bakken.

Berättaren visar att man ibland gör fel och skäms över det. Det är inte farligt, det är bara så det är. Situationer som dessa gör något med berättelsens riktning. Den väjer inte för det som är svårt. Familien Kråkestup handlar om mystik i vardagen, här finns mycket upptäckarlust men också en realistisk botten. Kari Smelands berättarpersona fungerar bra för det mesta. Kanske är det influerat av äldre barnberättare, som Astrid Lindgren? Det är en berättare som är muntlig och engagerad. Smeland har en säker hand om sin berättelse. Även om det är snudd på omöjligt att nå upp till Lindgrens nivå, så är det en nog så genomarbetad och spännande historia.

Av Marcus Gustafsson, 25 augusti 2012

Hallå där?

Vi har pratat med några författare som har gett ut sina böcker på mindre förlag eller på hybridförlag.

Först ut är Annah Ovesson, som debuterade december 2015 med Skillnaden mellan lingon och blåbär, på North Chapter.

Hur vill du beskriva din debutbok?

– Som en varm berättelse, med glimten i ögat, där frågan om integration når den bästa lösningen. Allt utspelat i rejäl norrlandsbygd, med en pistvakts-inspirerad figur till huvudperson.

Vad har det betytt för dig att debutera?

– Det har betytt jättemycket. Att få romanen utgiven ger ju en sorts bekräftelse: När man har lagt ner så många timmar och tagit tid ifrån barn och familj, så gör det ändå hela resan värd det. Vi skänkte också 50 kronor per såld bok till röda korsets insamling till aylsökande människor på flykt.

Vilka är dina erfarenheter av att debutera på förlaget North Chapter?

– Det hon [Anna Granlund] stod för när hon startade var riktat mot Norrland. Det var nästan som en förutsättning för att jag skulle våga skicka in. Det var en riktigt bra plattform, och när förlaget dök upp så kändes det verkligen som om jag träffade rätt. Det sammanföll väldigt bra med att min bok blev färdig.

Vilka fördelar finns med ett litet förlag?

– Förlaget har stöttat oerhört mycket, på det professionellt bäst tänkbara sättet, och marknadsfört via alla kanaler som är möjliga. Förlaget har absolut skött den största biten.

Tror du det är stora skillnader mot att ge ut sin bok på ett stort förlag?

– Ja, säkert skillnad ekonomiskt. Stora förlag har andra förutsättningar att nå den stora skaran. Å andra sidan kan man säga att med ett litet förlag kommer man närmare förlaget. Jag och min förläggare, det känns ju som om vi har blivit vänner. Och den typen av samarbete kanske man inte kan ta för givet i ett stort förlag.

Vilka är dina planer vidare?

– Jag är nästan i mål med nästa bok. Förhoppningen är att den också kommer ges ut det här året. Det är samma genre: feelgood, humor och också allvar. Kärlekstrassel.

Niklas Lindroth gav ut sin debutroman Undertryck på Hoi förlag.

Berätta om boken?

– Den kom ut i augusti förra året. Det är en korsning mellan olika genrer, psykologisk thriller, spänningsroman och lite skräck. Om jag ska göra den snabbaste hisspitchen så kan man säga att det är en mörk, modern och vuxen Alice i underlandet.

– Det handlar om en man som heter Adam Berg, som har ett trassligt förflutet. För sju år sen var hans familj med om en dödsolycka, som han delvis själv har skuld i. Han får hjälp av olika terapeuter, och han använder också nätterna och sina drömmar för att komma till rätta med sina problem.

– Adam använder sig av något som kallas för lucid dreaming, en teknik som finns i verkligheten. Det handlar om att utforska sina egna drömmar genom att vara ”vaken” och fullt medveten inuti drömmen. Efterhand kommer han i kontakt med en sömnforskare. Han dras längre och längre ned i sitt eget undermedvetna, och börjar öppna dörrar som man kanske inte ska öppna. Då börjar underliga saker hända omkring honom.

Du har gett ut din bok på Hoi förlag. Hur funkar det?

– Hoi är, vad jag vet, ett av de första hybridförlagen. De har ett lite annorlunda upplägg, där vi som författare går in och investerar i vår egen utgivning. I utbyte får man mycket mer tillbaka av royaltyn. I vanliga fall är förhållandet grovt räknat 20% till författaren och 80% till förlaget, men här är det tvärtom, författaren får 80% i och med att man själv tar den stora ekonomiska risken.

– Sedan finns ju egenutgivning, som är en annan sak där man får göra allt själv. Hos ett hybridförlag får man alltså redaktörshjälp, layout, marknadsföring, distribution och allt annat som hör traditionella förlag till.

Fördelar med Hoi?

– Det har varit ett bra och nära samarbete med min förläggare, redaktör och marknadsperson. Jag gillar ju det här upplägget. Jag har aldrig gett ut något på traditionellt förlag, men jag inbillar mig att man där lämnar över bollen mer till förlaget, och sedan går maskineriet igång. Med den här modellen krävs det att du är mer involverad som författare, något som passar mig ganska bra. Jag jobbar som copywriter och med marknadsföring, så jag kan ju en del sedan tidigare. Tillsammans med deras erfarenheter av bokbranschen har vi kunna driva utgivningen framåt gemensamt.

– Upplägget skapar också en annan transparens: Man vet vad man går in i, det är tydligt vad som gäller. Man är själv med och bestämmer i de olika leden.

Du har också själv marknadsfört boken?

– Ja, förutom Bokmässan som jag besökte tillsammans med förlaget, har jag varit ute och signerat och besökt en hel del bokhandlare. Jag har även varit med på lite läsarträffar. En Facebooksida har jag så klart och försöker vara aktiv med kampanjer och inlägg i social media. En branschkollega hjälpte mig med webbsidan niklaslindroth.se. Boken ligger sedan tidigare på Hoi:s webbplats, under hoi.se/forfattare/niklas-lindroth men jag ville ha något mer.

Nackdelar med att ge ut på Hoi förlag?

– Det beror på vad man är ute efter. Man måste engagera sig. Det krävs mer av alla författare idag, man måste visa upp sig och synas. Akademibokhandeln köpte in boken centralt, och det var förlagets förtjänst. Det var förlaget som sålde in den. Men sedan måste jag själv jobba för att den ska nå ut till läsarna utan stora annonskampanjer och liknande. Sedan krävs det att du har ett startkapital, och det är det ju inte alla som har.

Sist ut är poet och konstnär Jenny Kalliokulju, som debuterade med diktsamlingen Rodinia

Berätta om din debutbok?

– Den handlar väl om process, kan man säga. Process i det egna skrivandet, men i annat också. Man kan se det ur olika perspektiv, makro och mikro.

– Din bok heter Rodinia, som är en så kallad superkontinent. Hur kom du in på detta med superkontinenter?

– Det är svårt att hålla isär det, jag har ju konstnärlig praktik samtidigt. Jag är väldigt intresserad av vandring, av det nomada, av förflyttning. Jag har hållit på med det i mitt konstnärskap också. Jag är också intresserad av historia, av biologi. Rodinia betyder hemland på ryska. Det handlar om vandrandet som en form av sökande efter någonting. Kanske inte ett hem eller en hemland utan en bro.

Hur har din upplevelse av att debutera varit?

– Det har varit en väldigt märkligt process. Eftersom man är så inne i något och så är det färdigt. Men väldigt skönt att bara släppa det. Det är så pass intensivt att det är svårt att göra något annat när man håller på. Det är samma sak som med en utställning. När man har släppt det så får det stå för sig själv. Det är både skönt och läskigt.

Hur har det varit att debutera på ett mindre förlag?

– Det har varit väldigt bra. Det har inneburit konstnärlig frihet, och det var det jag eftersträvade. Jag blev publicerad av förlaget innan, när de drev en poesitidskrift. Vi har följts åt sedan dess.

Vilka nackdelar finns med att debutera på ett mindre förlag?

– Jag vet inte riktigt hur det går till på stora förlag, men man jag antar att man inte får synas lika mycket om man inte kämpar för det själv. De stora och etablerade har ju förtur med att synas i tidningar.

Vilka är fördelarna?

– Den största fördelen är för min del att jag har haft stor konstnärlig frihet. Vi har hela tiden haft en diskussion och jag hade alltid sista ordet. Jag tyckte det var en väldigt trevlig process.

Har du själv marknadsfört din bok?

– Inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig. Jag har ju använt facebook men inte mycket mer än så.

Har du nya skrivprojekt på gång?

– Det är ju det jobbiga. Den lilla ångesten för att börja på något nytt. Samtidigt kan man inte låta bli. Jag har olika projekt både konstnärligt och litterärt. Jag skriver också i mina konstnärliga projekt. Går in och ut ur konst och poesi.

Författarna och deras böcker:

Annah Ovesson: Skillnaden mellan lingon och blåbär
Förlag: North Chapter (northchapter.se)

Niklas Lindroth: Undertryck (psykologisk thriller)
Förlag: Hoi (hoi.se) (niklaslindroth.se)

Jenny Kalliokulju: Rodinia (Poesi)
Förlag: CLP Works (clpworks.se)