Start

Debutant.nu > Bokrecensioner


Null
Gine Cornelia Pedersen
Forlaget Oktober, Norge (2013)
183 sidor

Att slita sig loss

När berättarjaget i Null är tio år har hon sett tre döda kroppar, två gamla och en ung. Kanske är detta trauma en av anledningarna till att hon slår in på fel spår och sedan inte hittar tillbaka. Förmodligen finns det också andra anledningar. "Jeg absorberer alt uten filter", reflekterar hon. Det blir en nästan svindlande färd genom ett känslostormande medvetande.

Handlar detta om en psykiskt sjuk ung kvinna? Kanske, men det handlar också om något mer. Det är våldsamt, rått och naket. Stilen är rapp, rakt på. Huvudpersonen går längre än de flesta när det gäller till exempel utsvävande sexualliv, något som både är obehagligt och väcker frågor. Det som är bra med boken är att jag får känslan av att uppleva det som sker utan filter. Det är få böcker som kan skildra den typen av situationer så naket. Kanske har det med det kvinnliga perspektivet att göra. Jag funderar på om jag hade reagerat annorlunda om det var en manlig författare. En man hade nog inte kommit undan med att skriva så utlämnande om en kvinnlig huvudperson.

Jag tycker först att det är ganska svårt att sätta fingret på vad boken handlar om, men det klarnar allt eftersom. Berättarjaget låter sig föras med, förälskar sig om och om igen och har oskyddat sex med män som råkar vara i hennes närhet. Hon gör mycket som man har fått lära sig är fel. Det väcker tankar om vad det innebär att leva civiliserat, och vad det innebär att tygla sig själv. Flickan har av någon anledning inte några särskilda ramar att hålla sig till. En kritik av vårt normlösa och självcentrerade samhälle?

Jag gillar det raka språket, man skulle kunna säga det anti-litterära. Utan konstigheter. Det är flickans språk.

Hun sier at jeg er den største drittsekken hun kjenner
Jeg sier at jeg er enig, men at det er hennes ansvar å passe
på hvem hun blir forelska i, og at det ikke akkurat er et
sjakktrekk å elske noen som er syk og hul
Jeg får lyst til å kaste meg rundt henne og si at det jeg sier
ikke er sant
At jeg bare er dum og slem, og at hun er fin og god
Jeg får en klump i halsen
Jeg presser den ned
Det er ingen vei tilbake

Den avskalade stilen får mig att tänka på Erlend Loes Naiv. Super. Humorn finns där också. Berättarjaget skriver att hon hejar på de onda i Disneyfilmerna och att hon beter sig sociopatiskt emot sin syster. Samtidigt drömmer hon om Leonardo DiCaprio, och man kan tro att hon är som andra unga med känslor som svämmar över. Men den här Sturm-und-Drang-fasen slutar inte. Hon blir äldre och allt är lika intensivt, hon är lika impulsiv, alla känslor är lika starka och oregerliga. Alla impulser måste levas ut. Hon är lika gränslös som ett barn. Hon är arg nästan hela tiden.

Risken med den här typen av böcker med en opålitlig eller osund huvudperson är att den får sitt existensberättigande just genom att bryta mot det acceptabla, mot uppsatta normer i samhället, mot sunt förnuft. Att det inte finns något mer. Där tycker jag att Gine Cornelia Pedersen lyckas. Berättelsen har fler nyanser än så. Huvudpersonen vill, men vill inte förändra sig. Det är en bok jag inte vet vart den är på väg, och som förmår överraska. Kanske en "ung" bok, men positivt menat, där perspektivet förmår ge en ny blick på vårt samhälle. Inte bara ungdomlig uppkäftighet. Känslorna går mycket djupare, och det är på så sätt också en väldigt allvarlig bok. Att se sanningen genom en dåres perspektiv.

Null går snabbt att läsa och meningarna kunde ibland ha behövt lite mer motstånd. Samtidigt känns det höga tempot befriande, jag rycks med i texten och kan nästan inte släppa den. En fascinerande debut som ropar högt och som också hörs.

Av Marcus Gustafsson, 24 februari 2013

Hallå där?

Vi har pratat med några författare som har gett ut sina böcker på mindre förlag eller på hybridförlag.

Först ut är Annah Ovesson, som debuterade december 2015 med Skillnaden mellan lingon och blåbär, på North Chapter.

Hur vill du beskriva din debutbok?

– Som en varm berättelse, med glimten i ögat, där frågan om integration når den bästa lösningen. Allt utspelat i rejäl norrlandsbygd, med en pistvakts-inspirerad figur till huvudperson.

Vad har det betytt för dig att debutera?

– Det har betytt jättemycket. Att få romanen utgiven ger ju en sorts bekräftelse: När man har lagt ner så många timmar och tagit tid ifrån barn och familj, så gör det ändå hela resan värd det. Vi skänkte också 50 kronor per såld bok till röda korsets insamling till aylsökande människor på flykt.

Vilka är dina erfarenheter av att debutera på förlaget North Chapter?

– Det hon [Anna Granlund] stod för när hon startade var riktat mot Norrland. Det var nästan som en förutsättning för att jag skulle våga skicka in. Det var en riktigt bra plattform, och när förlaget dök upp så kändes det verkligen som om jag träffade rätt. Det sammanföll väldigt bra med att min bok blev färdig.

Vilka fördelar finns med ett litet förlag?

– Förlaget har stöttat oerhört mycket, på det professionellt bäst tänkbara sättet, och marknadsfört via alla kanaler som är möjliga. Förlaget har absolut skött den största biten.

Tror du det är stora skillnader mot att ge ut sin bok på ett stort förlag?

– Ja, säkert skillnad ekonomiskt. Stora förlag har andra förutsättningar att nå den stora skaran. Å andra sidan kan man säga att med ett litet förlag kommer man närmare förlaget. Jag och min förläggare, det känns ju som om vi har blivit vänner. Och den typen av samarbete kanske man inte kan ta för givet i ett stort förlag.

Vilka är dina planer vidare?

– Jag är nästan i mål med nästa bok. Förhoppningen är att den också kommer ges ut det här året. Det är samma genre: feelgood, humor och också allvar. Kärlekstrassel.

Niklas Lindroth gav ut sin debutroman Undertryck på Hoi förlag.

Berätta om boken?

– Den kom ut i augusti förra året. Det är en korsning mellan olika genrer, psykologisk thriller, spänningsroman och lite skräck. Om jag ska göra den snabbaste hisspitchen så kan man säga att det är en mörk, modern och vuxen Alice i underlandet.

– Det handlar om en man som heter Adam Berg, som har ett trassligt förflutet. För sju år sen var hans familj med om en dödsolycka, som han delvis själv har skuld i. Han får hjälp av olika terapeuter, och han använder också nätterna och sina drömmar för att komma till rätta med sina problem.

– Adam använder sig av något som kallas för lucid dreaming, en teknik som finns i verkligheten. Det handlar om att utforska sina egna drömmar genom att vara ”vaken” och fullt medveten inuti drömmen. Efterhand kommer han i kontakt med en sömnforskare. Han dras längre och längre ned i sitt eget undermedvetna, och börjar öppna dörrar som man kanske inte ska öppna. Då börjar underliga saker hända omkring honom.

Du har gett ut din bok på Hoi förlag. Hur funkar det?

– Hoi är, vad jag vet, ett av de första hybridförlagen. De har ett lite annorlunda upplägg, där vi som författare går in och investerar i vår egen utgivning. I utbyte får man mycket mer tillbaka av royaltyn. I vanliga fall är förhållandet grovt räknat 20% till författaren och 80% till förlaget, men här är det tvärtom, författaren får 80% i och med att man själv tar den stora ekonomiska risken.

– Sedan finns ju egenutgivning, som är en annan sak där man får göra allt själv. Hos ett hybridförlag får man alltså redaktörshjälp, layout, marknadsföring, distribution och allt annat som hör traditionella förlag till.

Fördelar med Hoi?

– Det har varit ett bra och nära samarbete med min förläggare, redaktör och marknadsperson. Jag gillar ju det här upplägget. Jag har aldrig gett ut något på traditionellt förlag, men jag inbillar mig att man där lämnar över bollen mer till förlaget, och sedan går maskineriet igång. Med den här modellen krävs det att du är mer involverad som författare, något som passar mig ganska bra. Jag jobbar som copywriter och med marknadsföring, så jag kan ju en del sedan tidigare. Tillsammans med deras erfarenheter av bokbranschen har vi kunna driva utgivningen framåt gemensamt.

– Upplägget skapar också en annan transparens: Man vet vad man går in i, det är tydligt vad som gäller. Man är själv med och bestämmer i de olika leden.

Du har också själv marknadsfört boken?

– Ja, förutom Bokmässan som jag besökte tillsammans med förlaget, har jag varit ute och signerat och besökt en hel del bokhandlare. Jag har även varit med på lite läsarträffar. En Facebooksida har jag så klart och försöker vara aktiv med kampanjer och inlägg i social media. En branschkollega hjälpte mig med webbsidan niklaslindroth.se. Boken ligger sedan tidigare på Hoi:s webbplats, under hoi.se/forfattare/niklas-lindroth men jag ville ha något mer.

Nackdelar med att ge ut på Hoi förlag?

– Det beror på vad man är ute efter. Man måste engagera sig. Det krävs mer av alla författare idag, man måste visa upp sig och synas. Akademibokhandeln köpte in boken centralt, och det var förlagets förtjänst. Det var förlaget som sålde in den. Men sedan måste jag själv jobba för att den ska nå ut till läsarna utan stora annonskampanjer och liknande. Sedan krävs det att du har ett startkapital, och det är det ju inte alla som har.

Sist ut är poet och konstnär Jenny Kalliokulju, som debuterade med diktsamlingen Rodinia

Berätta om din debutbok?

– Den handlar väl om process, kan man säga. Process i det egna skrivandet, men i annat också. Man kan se det ur olika perspektiv, makro och mikro.

– Din bok heter Rodinia, som är en så kallad superkontinent. Hur kom du in på detta med superkontinenter?

– Det är svårt att hålla isär det, jag har ju konstnärlig praktik samtidigt. Jag är väldigt intresserad av vandring, av det nomada, av förflyttning. Jag har hållit på med det i mitt konstnärskap också. Jag är också intresserad av historia, av biologi. Rodinia betyder hemland på ryska. Det handlar om vandrandet som en form av sökande efter någonting. Kanske inte ett hem eller en hemland utan en bro.

Hur har din upplevelse av att debutera varit?

– Det har varit en väldigt märkligt process. Eftersom man är så inne i något och så är det färdigt. Men väldigt skönt att bara släppa det. Det är så pass intensivt att det är svårt att göra något annat när man håller på. Det är samma sak som med en utställning. När man har släppt det så får det stå för sig själv. Det är både skönt och läskigt.

Hur har det varit att debutera på ett mindre förlag?

– Det har varit väldigt bra. Det har inneburit konstnärlig frihet, och det var det jag eftersträvade. Jag blev publicerad av förlaget innan, när de drev en poesitidskrift. Vi har följts åt sedan dess.

Vilka nackdelar finns med att debutera på ett mindre förlag?

– Jag vet inte riktigt hur det går till på stora förlag, men man jag antar att man inte får synas lika mycket om man inte kämpar för det själv. De stora och etablerade har ju förtur med att synas i tidningar.

Vilka är fördelarna?

– Den största fördelen är för min del att jag har haft stor konstnärlig frihet. Vi har hela tiden haft en diskussion och jag hade alltid sista ordet. Jag tyckte det var en väldigt trevlig process.

Har du själv marknadsfört din bok?

– Inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig. Jag har ju använt facebook men inte mycket mer än så.

Har du nya skrivprojekt på gång?

– Det är ju det jobbiga. Den lilla ångesten för att börja på något nytt. Samtidigt kan man inte låta bli. Jag har olika projekt både konstnärligt och litterärt. Jag skriver också i mina konstnärliga projekt. Går in och ut ur konst och poesi.

Författarna och deras böcker:

Annah Ovesson: Skillnaden mellan lingon och blåbär
Förlag: North Chapter (northchapter.se)

Niklas Lindroth: Undertryck (psykologisk thriller)
Förlag: Hoi (hoi.se) (niklaslindroth.se)

Jenny Kalliokulju: Rodinia (Poesi)
Förlag: CLP Works (clpworks.se)