Efter ekot
Bergdahl Olivia
Ordfront, Sverige (2015)
208 sidor
Kärleksideal och krass verklighet
Per Andreas Persson läser en välskriven debutroman om att förlora sig själv i en kärleksrelation präglad av våld.
”Vi känner alla henne, eller någon som känner henne. Hon som verkat så stark och sprudlande, men som någon gång under skolåren eller strax efter vacklat i energi och självkänsla”. Orden är hämtade från Åsa Romsons Almedalstal förra sommaren, svensk feminism hade vinden i ryggen och politikerna talade om unga tjejers situation. Jag tänker att det kan vara hon, Fanny, snart 21, som romandebuterande Olivia Bergdahl porträtterar i Efter Ekot.
Att vänja sig vid allt, det är en av de mest grundläggande mänskliga egenskaperna, resonerar Fanny. Nuet levs under några sommarveckor hos mormodern på landet. Det är Sommarsverige, naturskön idyll och långsamt tempo, men för huvudpersonen är det inte alls bra. I korta kapitel nystas livet upp, en häftig förälskelse med Sam i Biskopsgården, en ung man som tycks ha allt men med en inneboende narcissism. Fanny ser sin utsatthet men kan ändå inte fatta något avgörande beslut. Avståndet till bästa väninnan och gamla vänner blir allt större. Fanny utnyttjas och misshandlas, men fortsätter relationen. Varför? Boken handlar om denna fråga. Berättelsens nav ligger i mötet med mormodern. De båda kvinnorna kämpar för att nå varandra, men berättarjaget får problem att sätta ord på det som hänt.
Det handlar om kön och om klass. Sam, en kille med hjärtat åt vänster, firar 1:a maj och ser på valdagen som årets viktigaste dag. Sparsamt berättat, som ett mikroskop som kalibreras, undersöks relationen och vad som hände. För här finns en oskärpa hos Sam, eller kanske en död vinkel där han inte riktigt ser sitt eget handlande. Fanny dras sakta in i Sams tankevärd, ersätter sina egna åsikter med hans. Pojkvännen är nedtonad, liksom våldet, som om det sker i periferin. Det är ett klokt val av författaren, som läsare tvingas man att börja reflektera över vardagsvåldet, att det kan ta sig olika uttryck.
Det enda Fanny riktigt kan ha kontroll över är fakta, tabeller, siffror, statistik som hon lär sig utantill. Hon sträcker sig långt, allt för långt. Bergdahl beskriver Fannys förhandlande med sig själv på ett övertygande sätt, den känslomässiga avtrubbningen sker gradvis. Politiska och feministiska ideal ställs mot verklighet. Politikernas retorik och handlingar blir den kuliss mot vilken verkligheten tecknas.
Jag vill lyssna på varje nyhetssändning. Jag vet inte vad jag skulle göra om jag missade något. Jag vrider upp volymen. Sam vill att jag ställer mig på alla fyra. Han binder för mina ögon och säger att du gillar väl det här och jag säger ingenting och han slår mig. Över rumpan, ryggen, i ansiktet. Gudrun Schyman eldar upp hundratusen kronor för att belysa löneskillnader mellan män och kvinnor.
Det har de senaste åren kommit flera romaner där unga kvinnor kämpar för att finna sin plats bortom karriärjakt, kärleksideal och normer. I Veronika Malmgrens Gracie är svenska Klara utbytesstudent i Kansas, USA. I Katarina Fägerskiölds Åsen tar Sofi jobb som en slags nutida piga hos en familj på en gård i Västergötland. Golnaz Hashemzadehs omtalade debut Hon är inte jag är ett annat exempel, ung tjej med invandrarbakgrund, toppstudent på Handels på väg mot sin egen undergång. Att så många just valt romanformen för sitt skrivande är nog ingen slump, den realistiska och nästan dokumentära romanen har vunnit terräng gentemot annan form för skrivande. Olivia Bergdahl skriver sig så sett in i ett ganska välkänt landskap, där unga tjejer som mår dåligt står i centrum.
Författaren drar läsaren in i texten, det är välskrivet. Fanny skulle verkligen kunna vara tjejen som ofta lyfts fram i ljuset, synas, diskuteras, åtgärdas. Fanny har inte gjort något som rättfärdigar Sams våld, men helt övertygad är hon inte. Det blir ett förhandlande med sig själv. Nog skulle hon kunna lite mer, lite bättre. Det är en välkänd dramaturgi. Men tänk om Fanny faktiskt hade raggat upp den där killen på festen eller gjort något annat ”oförlåtligt”. Jag hade gärna läst en sådan berättelse, inte fullt så svartvit. För offerrollen är problematisk, den skymmer lätt att vi är mer sammansatta som individer. Vi gör alla misstag men har ändå krav på att behandlas med respekt.
Det är också en historia om systerskap. Hur olika generationer kvinnor fått kämpa mot samhällets invanda föreställningar, och naturligtvis, mot mäns överordning. Men Fanny lyckas aldrig riktigt nå fram till sin mormor. De har många möjligheter under deras gemensamma övningskörande, men texten vill aldrig riktigt fördjupa det där samtalet som kunde blivit så intressant. Det är synd, för jag inbillar mig att mormödrarna kanske har ett och annat att lära dagens unga tjejer om vad kvinnor kan lyckas med om de hjälper varandra. Här kan nog finnas både en Ottar och en Ahlmark–Michanek i den gamla bokhyllan. Fanny är inte ensam i sin kamp.
Varför? Frågan ställs både av Romson och av Bergdahl. Bättre lärarstöd istället för nya betygsystem, förbud mot sexistisk reklam, samtyckeslagstiftning, att värdera unga och tjejer lika högt som vuxna män, är politikerns medicin. Vad författaren har för lösningar är mer oklart, men det är kanske inte heller litteraturens uppgift.
Av Per Andreas Persson, 10 mars 2015
Hallå där?
Vi har pratat med några författare som har gett ut sina böcker på mindre förlag eller på hybridförlag.
Först ut är Annah Ovesson, som debuterade december 2015 med Skillnaden mellan lingon och blåbär, på North Chapter.
Hur vill du beskriva din debutbok?
– Som en varm berättelse, med glimten i ögat, där frågan om integration når den bästa lösningen. Allt utspelat i rejäl norrlandsbygd, med en pistvakts-inspirerad figur till huvudperson.
Vad har det betytt för dig att debutera?
– Det har betytt jättemycket. Att få romanen utgiven ger ju en sorts bekräftelse: När man har lagt ner så många timmar och tagit tid ifrån barn och familj, så gör det ändå hela resan värd det. Vi skänkte också 50 kronor per såld bok till röda korsets insamling till aylsökande människor på flykt.
Vilka är dina erfarenheter av att debutera på förlaget North Chapter?
– Det hon [Anna Granlund] stod för när hon startade var riktat mot Norrland. Det var nästan som en förutsättning för att jag skulle våga skicka in. Det var en riktigt bra plattform, och när förlaget dök upp så kändes det verkligen som om jag träffade rätt. Det sammanföll väldigt bra med att min bok blev färdig.
Vilka fördelar finns med ett litet förlag?
– Förlaget har stöttat oerhört mycket, på det professionellt bäst tänkbara sättet, och marknadsfört via alla kanaler som är möjliga. Förlaget har absolut skött den största biten.
Tror du det är stora skillnader mot att ge ut sin bok på ett stort förlag?
– Ja, säkert skillnad ekonomiskt. Stora förlag har andra förutsättningar att nå den stora skaran. Å andra sidan kan man säga att med ett litet förlag kommer man närmare förlaget. Jag och min förläggare, det känns ju som om vi har blivit vänner. Och den typen av samarbete kanske man inte kan ta för givet i ett stort förlag.
Vilka är dina planer vidare?
– Jag är nästan i mål med nästa bok. Förhoppningen är att den också kommer ges ut det här året. Det är samma genre: feelgood, humor och också allvar. Kärlekstrassel.
Niklas Lindroth gav ut sin debutroman Undertryck på Hoi förlag.
Berätta om boken?
– Den kom ut i augusti förra året. Det är en korsning mellan olika genrer, psykologisk thriller, spänningsroman och lite skräck. Om jag ska göra den snabbaste hisspitchen så kan man säga att det är en mörk, modern och vuxen Alice i underlandet.
– Det handlar om en man som heter Adam Berg, som har ett trassligt förflutet. För sju år sen var hans familj med om en dödsolycka, som han delvis själv har skuld i. Han får hjälp av olika terapeuter, och han använder också nätterna och sina drömmar för att komma till rätta med sina problem.
– Adam använder sig av något som kallas för lucid dreaming, en teknik som finns i verkligheten. Det handlar om att utforska sina egna drömmar genom att vara ”vaken” och fullt medveten inuti drömmen. Efterhand kommer han i kontakt med en sömnforskare. Han dras längre och längre ned i sitt eget undermedvetna, och börjar öppna dörrar som man kanske inte ska öppna. Då börjar underliga saker hända omkring honom.
Du har gett ut din bok på Hoi förlag. Hur funkar det?
– Hoi är, vad jag vet, ett av de första hybridförlagen. De har ett lite annorlunda upplägg, där vi som författare går in och investerar i vår egen utgivning. I utbyte får man mycket mer tillbaka av royaltyn. I vanliga fall är förhållandet grovt räknat 20% till författaren och 80% till förlaget, men här är det tvärtom, författaren får 80% i och med att man själv tar den stora ekonomiska risken.
– Sedan finns ju egenutgivning, som är en annan sak där man får göra allt själv. Hos ett hybridförlag får man alltså redaktörshjälp, layout, marknadsföring, distribution och allt annat som hör traditionella förlag till.
Fördelar med Hoi?
– Det har varit ett bra och nära samarbete med min förläggare, redaktör och marknadsperson. Jag gillar ju det här upplägget. Jag har aldrig gett ut något på traditionellt förlag, men jag inbillar mig att man där lämnar över bollen mer till förlaget, och sedan går maskineriet igång. Med den här modellen krävs det att du är mer involverad som författare, något som passar mig ganska bra. Jag jobbar som copywriter och med marknadsföring, så jag kan ju en del sedan tidigare. Tillsammans med deras erfarenheter av bokbranschen har vi kunna driva utgivningen framåt gemensamt.
– Upplägget skapar också en annan transparens: Man vet vad man går in i, det är tydligt vad som gäller. Man är själv med och bestämmer i de olika leden.
Du har också själv marknadsfört boken?
– Ja, förutom Bokmässan som jag besökte tillsammans med förlaget, har jag varit ute och signerat och besökt en hel del bokhandlare. Jag har även varit med på lite läsarträffar. En Facebooksida har jag så klart och försöker vara aktiv med kampanjer och inlägg i social media. En branschkollega hjälpte mig med webbsidan niklaslindroth.se. Boken ligger sedan tidigare på Hoi:s webbplats, under hoi.se/forfattare/niklas-lindroth men jag ville ha något mer.
Nackdelar med att ge ut på Hoi förlag?
– Det beror på vad man är ute efter. Man måste engagera sig. Det krävs mer av alla författare idag, man måste visa upp sig och synas. Akademibokhandeln köpte in boken centralt, och det var förlagets förtjänst. Det var förlaget som sålde in den. Men sedan måste jag själv jobba för att den ska nå ut till läsarna utan stora annonskampanjer och liknande. Sedan krävs det att du har ett startkapital, och det är det ju inte alla som har.
Sist ut är poet och konstnär Jenny Kalliokulju, som debuterade med diktsamlingen Rodinia
Berätta om din debutbok?
– Den handlar väl om process, kan man säga. Process i det egna skrivandet, men i annat också. Man kan se det ur olika perspektiv, makro och mikro.
– Din bok heter Rodinia, som är en så kallad superkontinent. Hur kom du in på detta med superkontinenter?
– Det är svårt att hålla isär det, jag har ju konstnärlig praktik samtidigt. Jag är väldigt intresserad av vandring, av det nomada, av förflyttning. Jag har hållit på med det i mitt konstnärskap också. Jag är också intresserad av historia, av biologi. Rodinia betyder hemland på ryska. Det handlar om vandrandet som en form av sökande efter någonting. Kanske inte ett hem eller en hemland utan en bro.
Hur har din upplevelse av att debutera varit?
– Det har varit en väldigt märkligt process. Eftersom man är så inne i något och så är det färdigt. Men väldigt skönt att bara släppa det. Det är så pass intensivt att det är svårt att göra något annat när man håller på. Det är samma sak som med en utställning. När man har släppt det så får det stå för sig själv. Det är både skönt och läskigt.
Hur har det varit att debutera på ett mindre förlag?
– Det har varit väldigt bra. Det har inneburit konstnärlig frihet, och det var det jag eftersträvade. Jag blev publicerad av förlaget innan, när de drev en poesitidskrift. Vi har följts åt sedan dess.
Vilka nackdelar finns med att debutera på ett mindre förlag?
– Jag vet inte riktigt hur det går till på stora förlag, men man jag antar att man inte får synas lika mycket om man inte kämpar för det själv. De stora och etablerade har ju förtur med att synas i tidningar.
Vilka är fördelarna?
– Den största fördelen är för min del att jag har haft stor konstnärlig frihet. Vi har hela tiden haft en diskussion och jag hade alltid sista ordet. Jag tyckte det var en väldigt trevlig process.
Har du själv marknadsfört din bok?
– Inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig. Jag har ju använt facebook men inte mycket mer än så.
Har du nya skrivprojekt på gång?
– Det är ju det jobbiga. Den lilla ångesten för att börja på något nytt. Samtidigt kan man inte låta bli. Jag har olika projekt både konstnärligt och litterärt. Jag skriver också i mina konstnärliga projekt. Går in och ut ur konst och poesi.
Författarna och deras böcker:
Annah Ovesson: Skillnaden mellan lingon och blåbär
Förlag: North Chapter (northchapter.se)
Niklas Lindroth: Undertryck (psykologisk thriller)
Förlag: Hoi (hoi.se) (niklaslindroth.se)
Jenny Kalliokulju: Rodinia (Poesi)
Förlag: CLP Works (clpworks.se)