Start

Debutant.nu > Bokrecensioner


Under all denna vinter
Negar Naseh
Natur & Kultur, Sverige (2014)
317 sidor

Roman och skrivdagbok i ett

Det är något underligt med Helene. Hon menar att hon har “viltöga” - hon ser vilda djur lättare än andra. Modern säger att hon inte kan ha sett hjortar på Marsön där hon växte upp. Hjortflocken som fanns där tros ha gått under isen en vinter, och sedan dess har ingen sett dem. Men Helene hävdar att hon har det. Under berättelsens nu, som utspelar sig under några dagar då modern kommer på besök hos Helene, tycker sig Helene också se två figurer. De lockar henne, fnissar och försöker få henne att göra saker. Kanske är de en del av henne själv, röster i henne som hon kan lyssna på eller inte. Det är inte lätt att veta.

Närheten till naturen kopplat med ett mystiskt drag får mig att tänka på Marie Hermanssons roman Värddjuret. Också i den finns en upplevelse som glider mellan verklighet och fantasi. Berättelsens nav är ett slags rikt utsmyckat inre rum, lika fullt av ensamhet och ängslighet som av liv.

Det storslagna med berättandet är att det faktiskt sker väldigt lite, och ändå finns något som drar en vidare. Det här betraktande och dramatiskt undertryckta känns kanske lite franskt. Fokus är på det litterära gestaltandet, på språket, snarare än på handling och plott, inre dramatik mer än yttre. Det talas också om Marguerite Duras som en inspirationskälla. Spänningen ligger mycket i det som skulle kunna ske, det som skulle kunna vara sant. Det som man inte vet existerar annat än i Helenes huvud.

Att få det vardagliga att framstå som exotiskt är en särskild konst. Jag inbillar mig att ett sökande efter ord finns inbakat i skrivandet: “Spola. Tvätta händerna slarvigt för att sömnen ännu finns i kroppen och sängen ropar.” I Helenes medvetande får tingen omkring henne liv. Besjälningar som i exemplet hjälper till att skapa en lite kuslig stämning. Naseh har även en fin lyhördhet för hur folk pratar, för nyanser, för det som ligger bakom. Hon är bra på att sätta ord på det som vi kanske inte alltid uppfattar.

Möjligen blir Helenes sambo en lite för platt bifigur. En glad kille som spelar musik och slätar över Helenes oro. Men i övrigt är det hatten av: Under all denna vinter är en lyckad roman, noggrannt utmejslad, och med uppfinningsrikt språk.

Skrivdagboken då? Att inkludera en sån under samma pärm som romanen är ett ovanligt grepp och naturligtvis spännande, åtminstone för oss som själva skriver. Det ligger en lockelse i att få se bakom fasaden, att få veta hur författaren har tänkt. Är det här den sanna berättelsen finns? Ett mer okonstlat skrivande, som också, eller i än högre grad, kan vara litteratur?

Vi får ta del av vitt skilda ämnen. Särskilt intressant är diskussionen om språk och struktur. “Jag måste röra mig bort från tanken på formen som en strömlinjeformad, klassisk, harmonisk struktur.” Hon skriver om sin avsky för det svenska klimatet, och “rädslan och tvånget att vara perfekt avvägd i språk såväl som i tanke”. Hon refererar till klassiska författares skrivdagböcker: “Jag älskade Camus och hans (om än ofrivilliga) insläppande av läsaren i det ofärdiga (/oläsliga).”

Att skriva en roman framstår som något ganska mystiskt. Det är som om det finns en gåta här, lika stor som gåtan i en roman. Att till exempel skriva om sitt arbetsrum innebär att man menar att det har betydelse för själva skrivandet. Och det har det kanske. Man trivs i olika rum, en del vill sitta på kafé och ha ett bakgrundssorl, det skärper koncentrationen. Andra vill isolera sig mer. Vissa skriver bra när de reser. En del skriver en roman på tre veckor, andra tar mycket längre tid på sig. Det handlar om en process. Något som sätts igång i en. Och det handlar om att arbeta med språket. Det verkar vara ett nästan outtömligt ämne.

Naseh beskriver processen om hur man, när man börjar skriva om något, hittar ingångar, paralleller i all möjlig litteratur och film som kommer i ens väg. Sånt som sedan kan användas till projektet. Hon hittar sitt tema - modersmordet - vilket fascinerar henne utan att hon helt kan förklara varför.

Nasehs skrivdagbok är funderande till sin form, spänner över vitt skilda ämnen, och väcker många funderingar till liv hos mig som läser. Är då skrivandet här mer okonstlat än i romanen? Ja, åtminstone delvis. Men även här finns det välutvecklade språket. Det är förmodligen svårt att helt låta bli att putsa på meningarna. Jag tror det handlar lite om skillnaden mellan det skriftliga och det muntliga. Här finner man spår av både och.

Ödelägger dagboksskrivandet något av romanen? Det speciella här är att man inviteras att läsa de två delarna tillsammans. Dagboken är intressant, men tar också bort lite av den gåtfulla känslan som romanen lämnar efter sig. Det är kanske lite synd? Kanske det hade varit bättre att ge ut dagboken vid ett senare tillfälle?

Men jag välkomnar Nasehs projekt. Kanske fler antar utmaningen? Jag hoppas det. Dagboken öppnar fönsterluckorna till något fascinerande som är värt att läsas om igen.

Av Marcus Gustafsson, 13 februari 2014

Hallå där?

Vi har pratat med några författare som har gett ut sina böcker på mindre förlag eller på hybridförlag.

Först ut är Annah Ovesson, som debuterade december 2015 med Skillnaden mellan lingon och blåbär, på North Chapter.

Hur vill du beskriva din debutbok?

– Som en varm berättelse, med glimten i ögat, där frågan om integration når den bästa lösningen. Allt utspelat i rejäl norrlandsbygd, med en pistvakts-inspirerad figur till huvudperson.

Vad har det betytt för dig att debutera?

– Det har betytt jättemycket. Att få romanen utgiven ger ju en sorts bekräftelse: När man har lagt ner så många timmar och tagit tid ifrån barn och familj, så gör det ändå hela resan värd det. Vi skänkte också 50 kronor per såld bok till röda korsets insamling till aylsökande människor på flykt.

Vilka är dina erfarenheter av att debutera på förlaget North Chapter?

– Det hon [Anna Granlund] stod för när hon startade var riktat mot Norrland. Det var nästan som en förutsättning för att jag skulle våga skicka in. Det var en riktigt bra plattform, och när förlaget dök upp så kändes det verkligen som om jag träffade rätt. Det sammanföll väldigt bra med att min bok blev färdig.

Vilka fördelar finns med ett litet förlag?

– Förlaget har stöttat oerhört mycket, på det professionellt bäst tänkbara sättet, och marknadsfört via alla kanaler som är möjliga. Förlaget har absolut skött den största biten.

Tror du det är stora skillnader mot att ge ut sin bok på ett stort förlag?

– Ja, säkert skillnad ekonomiskt. Stora förlag har andra förutsättningar att nå den stora skaran. Å andra sidan kan man säga att med ett litet förlag kommer man närmare förlaget. Jag och min förläggare, det känns ju som om vi har blivit vänner. Och den typen av samarbete kanske man inte kan ta för givet i ett stort förlag.

Vilka är dina planer vidare?

– Jag är nästan i mål med nästa bok. Förhoppningen är att den också kommer ges ut det här året. Det är samma genre: feelgood, humor och också allvar. Kärlekstrassel.

Niklas Lindroth gav ut sin debutroman Undertryck på Hoi förlag.

Berätta om boken?

– Den kom ut i augusti förra året. Det är en korsning mellan olika genrer, psykologisk thriller, spänningsroman och lite skräck. Om jag ska göra den snabbaste hisspitchen så kan man säga att det är en mörk, modern och vuxen Alice i underlandet.

– Det handlar om en man som heter Adam Berg, som har ett trassligt förflutet. För sju år sen var hans familj med om en dödsolycka, som han delvis själv har skuld i. Han får hjälp av olika terapeuter, och han använder också nätterna och sina drömmar för att komma till rätta med sina problem.

– Adam använder sig av något som kallas för lucid dreaming, en teknik som finns i verkligheten. Det handlar om att utforska sina egna drömmar genom att vara ”vaken” och fullt medveten inuti drömmen. Efterhand kommer han i kontakt med en sömnforskare. Han dras längre och längre ned i sitt eget undermedvetna, och börjar öppna dörrar som man kanske inte ska öppna. Då börjar underliga saker hända omkring honom.

Du har gett ut din bok på Hoi förlag. Hur funkar det?

– Hoi är, vad jag vet, ett av de första hybridförlagen. De har ett lite annorlunda upplägg, där vi som författare går in och investerar i vår egen utgivning. I utbyte får man mycket mer tillbaka av royaltyn. I vanliga fall är förhållandet grovt räknat 20% till författaren och 80% till förlaget, men här är det tvärtom, författaren får 80% i och med att man själv tar den stora ekonomiska risken.

– Sedan finns ju egenutgivning, som är en annan sak där man får göra allt själv. Hos ett hybridförlag får man alltså redaktörshjälp, layout, marknadsföring, distribution och allt annat som hör traditionella förlag till.

Fördelar med Hoi?

– Det har varit ett bra och nära samarbete med min förläggare, redaktör och marknadsperson. Jag gillar ju det här upplägget. Jag har aldrig gett ut något på traditionellt förlag, men jag inbillar mig att man där lämnar över bollen mer till förlaget, och sedan går maskineriet igång. Med den här modellen krävs det att du är mer involverad som författare, något som passar mig ganska bra. Jag jobbar som copywriter och med marknadsföring, så jag kan ju en del sedan tidigare. Tillsammans med deras erfarenheter av bokbranschen har vi kunna driva utgivningen framåt gemensamt.

– Upplägget skapar också en annan transparens: Man vet vad man går in i, det är tydligt vad som gäller. Man är själv med och bestämmer i de olika leden.

Du har också själv marknadsfört boken?

– Ja, förutom Bokmässan som jag besökte tillsammans med förlaget, har jag varit ute och signerat och besökt en hel del bokhandlare. Jag har även varit med på lite läsarträffar. En Facebooksida har jag så klart och försöker vara aktiv med kampanjer och inlägg i social media. En branschkollega hjälpte mig med webbsidan niklaslindroth.se. Boken ligger sedan tidigare på Hoi:s webbplats, under hoi.se/forfattare/niklas-lindroth men jag ville ha något mer.

Nackdelar med att ge ut på Hoi förlag?

– Det beror på vad man är ute efter. Man måste engagera sig. Det krävs mer av alla författare idag, man måste visa upp sig och synas. Akademibokhandeln köpte in boken centralt, och det var förlagets förtjänst. Det var förlaget som sålde in den. Men sedan måste jag själv jobba för att den ska nå ut till läsarna utan stora annonskampanjer och liknande. Sedan krävs det att du har ett startkapital, och det är det ju inte alla som har.

Sist ut är poet och konstnär Jenny Kalliokulju, som debuterade med diktsamlingen Rodinia

Berätta om din debutbok?

– Den handlar väl om process, kan man säga. Process i det egna skrivandet, men i annat också. Man kan se det ur olika perspektiv, makro och mikro.

– Din bok heter Rodinia, som är en så kallad superkontinent. Hur kom du in på detta med superkontinenter?

– Det är svårt att hålla isär det, jag har ju konstnärlig praktik samtidigt. Jag är väldigt intresserad av vandring, av det nomada, av förflyttning. Jag har hållit på med det i mitt konstnärskap också. Jag är också intresserad av historia, av biologi. Rodinia betyder hemland på ryska. Det handlar om vandrandet som en form av sökande efter någonting. Kanske inte ett hem eller en hemland utan en bro.

Hur har din upplevelse av att debutera varit?

– Det har varit en väldigt märkligt process. Eftersom man är så inne i något och så är det färdigt. Men väldigt skönt att bara släppa det. Det är så pass intensivt att det är svårt att göra något annat när man håller på. Det är samma sak som med en utställning. När man har släppt det så får det stå för sig själv. Det är både skönt och läskigt.

Hur har det varit att debutera på ett mindre förlag?

– Det har varit väldigt bra. Det har inneburit konstnärlig frihet, och det var det jag eftersträvade. Jag blev publicerad av förlaget innan, när de drev en poesitidskrift. Vi har följts åt sedan dess.

Vilka nackdelar finns med att debutera på ett mindre förlag?

– Jag vet inte riktigt hur det går till på stora förlag, men man jag antar att man inte får synas lika mycket om man inte kämpar för det själv. De stora och etablerade har ju förtur med att synas i tidningar.

Vilka är fördelarna?

– Den största fördelen är för min del att jag har haft stor konstnärlig frihet. Vi har hela tiden haft en diskussion och jag hade alltid sista ordet. Jag tyckte det var en väldigt trevlig process.

Har du själv marknadsfört din bok?

– Inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig. Jag har ju använt facebook men inte mycket mer än så.

Har du nya skrivprojekt på gång?

– Det är ju det jobbiga. Den lilla ångesten för att börja på något nytt. Samtidigt kan man inte låta bli. Jag har olika projekt både konstnärligt och litterärt. Jag skriver också i mina konstnärliga projekt. Går in och ut ur konst och poesi.

Författarna och deras böcker:

Annah Ovesson: Skillnaden mellan lingon och blåbär
Förlag: North Chapter (northchapter.se)

Niklas Lindroth: Undertryck (psykologisk thriller)
Förlag: Hoi (hoi.se) (niklaslindroth.se)

Jenny Kalliokulju: Rodinia (Poesi)
Förlag: CLP Works (clpworks.se)