Hold fast!
Samuel Massie
Spartacus, Norge (2014)
388 sidor
På äventyr
Det känns som om det är något norskt med upptäcktsresor. Thor Heyerdahl, Amundsen, Nansen. Kanske kommer det av den kalla och hårda naturen? På folkhögskolan “69 Grader Nord” sätts den unge Samuel Massie för första gången på prov, vilka sätter igång något i honom. Han blir först förtvivlad och ifrågasätter sina egna förmågor. Upptäcker att han har för vana att undvika och dra sig undan. Han finner ny livsgnista när han på egen hand lyckas göra upp eld och bestiga ett snötäckt fjäll utan snöskor. Han bestämmer sig för att utmana sina rädslor, att aldrig mer backa för en utmaning. Det är inlevelsefullt skrivet, och när jag läser dras jag med i handlingen, som om jag var där själv.
Den före dette skoltrötte Samuel tackar därefter ja till en seglats till Antarktis, en mycket större utmaning och äventyr. Det handlar om att följa i Roald Amundsens fotspår, norrmannen som hundra år tidigare blev den förste att nå Sydpolen. De seglar ifrån Singapore, till Papua Nya Guinea, Nya Zeeland och Australien. Vi får små fakta om länderna som besöks genom taxichaufförer och andra som han träffar på. Han möter aboriginer och maorikrigare. Sydafrikanen Lennie ombord berättar om apartheid. En polisman i Singapore berättar om landets stränga lagar bland annat för nedskräpning. Samuel är nyfiken, och får nya ögon på världen som han förut varit så ointresserad av.
Det är verkligen en extrem färd som följer, och det är fascinerande att få följa med på seglingen ner genom breddgraderna. Trettiofem meter höga vågor och den värsta stormen på 20 år gör det inte lättare. Är det ett äventyr eller ett självmordsuppdrag? Vad är vitsen? Är det värt det? Ja, säger Samuel. Bara synen av det antarktiska fastlandet, och en isklädd klippa som reser sig tusen meter över havet.
“Et kontinent uten storbyer, asfalt, skyskrapere og shoppingsentre. Her styrer rå natur. En rå natur som kan ta et menneskeliv på sekunder. Men også en rå natur som kan gi et fortapt menneske liv. Det er ekte!”
Är det detta det handlar om? Att helt fly civilisationen och allt som är människoskapt, eftersom det är “falskt”? Något som är intressant är att filmkameror följer eleverna under tiden på folkhögskolan. Detta kommenteras inte mer än att de efterhand vänjer sig och inte tänker på dem. Kamerorna filmar också när kapten Jarle ställer den ödesmättade frågan — vill han vara med på expeditionen? Samuel tvivlar bara ett ögonblick, och svarar sedan ja! Jag undrar om kamerorna kan ha påverkat beslutet? Påverkat beslutsamheten att ta risker? Det är säkert svårt att svara på, men vi får inte heller några funderingar kring detta.
Berättelsen börjar med slutet, och författaren är i övrigt bra på att bygga upp spänning. I skolan fick Samuel dåliga betyg och enligt honom själv fick han lära sig att han inte dög något till. Men ändå skriver han här med ett effektivt språk, det är rakt på sak, här finns en berättarglädje som gör läsningen förnöjsam.
Det talas om det “ultimata mandomsprovet”. Är detta Samuels kamp för att bli en man? Men hur blir man egentligen det? Genom att segla igenom världens högsta vågor, eller genom att överleva Antarktis hårda kyla? Något som betonas är den manliga vänskapen på båten. Råstyrka och mod är viktigt för att försvara och ställa upp för sina kompisar. Det är absolut en traditionell mansroll som hålls fram som ideal. Frågan är kanske om denna karlakarl som vi ofta ser i till exempel actionfilmer finns på riktigt? Samuel känns ofta ärlig i sina tankar. Men jag undrar vilka tankar som får plats i en spänningsfylld berättelse av den här typen, och vilka som inte får det?
Det tragiska slutet på resan är välkänt. Tre besättningsmän omkommer, på ett mystiskt sätt, medan Jarle och Samuel är på väg på fyrhjulingar till polpunkten. Samuel funderar på det efteråt hemma i Bergen igen. Han verkar traumatiserad, förvirrad. Står inte ut med stadslivet. Efterhand ger han sig ut med kapten Jarle på ny färd med samma mål, för att ta reda på vad som hände med vännerna.
Jag blir imponerad av allt Samuel har gjort, och det är också fint hur han skildrar tvivel och tankar. Han går ut i världen, oförberedd. Råkar ut för saker, men hamnar på något sätt på fötter igen. Ett klassiskt äventyrsupplägg, där den till en början lite osynliga huvudpersonen tycks genomgå en fullständig förvandling. Han upptäcker världen på nytt. Lär sig tycka om att ha tråkigt, något som verkar få honom att börja tänka i nya banor. Detta är fint. Reflektionerna och analyserna kunde ha gått ett steg längre ibland, men i första hand är det spännande att följa med på resan.
Av Marcus Gustafsson, 2 januari 2015
Hallå där?
Vi har pratat med några författare som har gett ut sina böcker på mindre förlag eller på hybridförlag.
Först ut är Annah Ovesson, som debuterade december 2015 med Skillnaden mellan lingon och blåbär, på North Chapter.
Hur vill du beskriva din debutbok?
– Som en varm berättelse, med glimten i ögat, där frågan om integration når den bästa lösningen. Allt utspelat i rejäl norrlandsbygd, med en pistvakts-inspirerad figur till huvudperson.
Vad har det betytt för dig att debutera?
– Det har betytt jättemycket. Att få romanen utgiven ger ju en sorts bekräftelse: När man har lagt ner så många timmar och tagit tid ifrån barn och familj, så gör det ändå hela resan värd det. Vi skänkte också 50 kronor per såld bok till röda korsets insamling till aylsökande människor på flykt.
Vilka är dina erfarenheter av att debutera på förlaget North Chapter?
– Det hon [Anna Granlund] stod för när hon startade var riktat mot Norrland. Det var nästan som en förutsättning för att jag skulle våga skicka in. Det var en riktigt bra plattform, och när förlaget dök upp så kändes det verkligen som om jag träffade rätt. Det sammanföll väldigt bra med att min bok blev färdig.
Vilka fördelar finns med ett litet förlag?
– Förlaget har stöttat oerhört mycket, på det professionellt bäst tänkbara sättet, och marknadsfört via alla kanaler som är möjliga. Förlaget har absolut skött den största biten.
Tror du det är stora skillnader mot att ge ut sin bok på ett stort förlag?
– Ja, säkert skillnad ekonomiskt. Stora förlag har andra förutsättningar att nå den stora skaran. Å andra sidan kan man säga att med ett litet förlag kommer man närmare förlaget. Jag och min förläggare, det känns ju som om vi har blivit vänner. Och den typen av samarbete kanske man inte kan ta för givet i ett stort förlag.
Vilka är dina planer vidare?
– Jag är nästan i mål med nästa bok. Förhoppningen är att den också kommer ges ut det här året. Det är samma genre: feelgood, humor och också allvar. Kärlekstrassel.
Niklas Lindroth gav ut sin debutroman Undertryck på Hoi förlag.
Berätta om boken?
– Den kom ut i augusti förra året. Det är en korsning mellan olika genrer, psykologisk thriller, spänningsroman och lite skräck. Om jag ska göra den snabbaste hisspitchen så kan man säga att det är en mörk, modern och vuxen Alice i underlandet.
– Det handlar om en man som heter Adam Berg, som har ett trassligt förflutet. För sju år sen var hans familj med om en dödsolycka, som han delvis själv har skuld i. Han får hjälp av olika terapeuter, och han använder också nätterna och sina drömmar för att komma till rätta med sina problem.
– Adam använder sig av något som kallas för lucid dreaming, en teknik som finns i verkligheten. Det handlar om att utforska sina egna drömmar genom att vara ”vaken” och fullt medveten inuti drömmen. Efterhand kommer han i kontakt med en sömnforskare. Han dras längre och längre ned i sitt eget undermedvetna, och börjar öppna dörrar som man kanske inte ska öppna. Då börjar underliga saker hända omkring honom.
Du har gett ut din bok på Hoi förlag. Hur funkar det?
– Hoi är, vad jag vet, ett av de första hybridförlagen. De har ett lite annorlunda upplägg, där vi som författare går in och investerar i vår egen utgivning. I utbyte får man mycket mer tillbaka av royaltyn. I vanliga fall är förhållandet grovt räknat 20% till författaren och 80% till förlaget, men här är det tvärtom, författaren får 80% i och med att man själv tar den stora ekonomiska risken.
– Sedan finns ju egenutgivning, som är en annan sak där man får göra allt själv. Hos ett hybridförlag får man alltså redaktörshjälp, layout, marknadsföring, distribution och allt annat som hör traditionella förlag till.
Fördelar med Hoi?
– Det har varit ett bra och nära samarbete med min förläggare, redaktör och marknadsperson. Jag gillar ju det här upplägget. Jag har aldrig gett ut något på traditionellt förlag, men jag inbillar mig att man där lämnar över bollen mer till förlaget, och sedan går maskineriet igång. Med den här modellen krävs det att du är mer involverad som författare, något som passar mig ganska bra. Jag jobbar som copywriter och med marknadsföring, så jag kan ju en del sedan tidigare. Tillsammans med deras erfarenheter av bokbranschen har vi kunna driva utgivningen framåt gemensamt.
– Upplägget skapar också en annan transparens: Man vet vad man går in i, det är tydligt vad som gäller. Man är själv med och bestämmer i de olika leden.
Du har också själv marknadsfört boken?
– Ja, förutom Bokmässan som jag besökte tillsammans med förlaget, har jag varit ute och signerat och besökt en hel del bokhandlare. Jag har även varit med på lite läsarträffar. En Facebooksida har jag så klart och försöker vara aktiv med kampanjer och inlägg i social media. En branschkollega hjälpte mig med webbsidan niklaslindroth.se. Boken ligger sedan tidigare på Hoi:s webbplats, under hoi.se/forfattare/niklas-lindroth men jag ville ha något mer.
Nackdelar med att ge ut på Hoi förlag?
– Det beror på vad man är ute efter. Man måste engagera sig. Det krävs mer av alla författare idag, man måste visa upp sig och synas. Akademibokhandeln köpte in boken centralt, och det var förlagets förtjänst. Det var förlaget som sålde in den. Men sedan måste jag själv jobba för att den ska nå ut till läsarna utan stora annonskampanjer och liknande. Sedan krävs det att du har ett startkapital, och det är det ju inte alla som har.
Sist ut är poet och konstnär Jenny Kalliokulju, som debuterade med diktsamlingen Rodinia
Berätta om din debutbok?
– Den handlar väl om process, kan man säga. Process i det egna skrivandet, men i annat också. Man kan se det ur olika perspektiv, makro och mikro.
– Din bok heter Rodinia, som är en så kallad superkontinent. Hur kom du in på detta med superkontinenter?
– Det är svårt att hålla isär det, jag har ju konstnärlig praktik samtidigt. Jag är väldigt intresserad av vandring, av det nomada, av förflyttning. Jag har hållit på med det i mitt konstnärskap också. Jag är också intresserad av historia, av biologi. Rodinia betyder hemland på ryska. Det handlar om vandrandet som en form av sökande efter någonting. Kanske inte ett hem eller en hemland utan en bro.
Hur har din upplevelse av att debutera varit?
– Det har varit en väldigt märkligt process. Eftersom man är så inne i något och så är det färdigt. Men väldigt skönt att bara släppa det. Det är så pass intensivt att det är svårt att göra något annat när man håller på. Det är samma sak som med en utställning. När man har släppt det så får det stå för sig själv. Det är både skönt och läskigt.
Hur har det varit att debutera på ett mindre förlag?
– Det har varit väldigt bra. Det har inneburit konstnärlig frihet, och det var det jag eftersträvade. Jag blev publicerad av förlaget innan, när de drev en poesitidskrift. Vi har följts åt sedan dess.
Vilka nackdelar finns med att debutera på ett mindre förlag?
– Jag vet inte riktigt hur det går till på stora förlag, men man jag antar att man inte får synas lika mycket om man inte kämpar för det själv. De stora och etablerade har ju förtur med att synas i tidningar.
Vilka är fördelarna?
– Den största fördelen är för min del att jag har haft stor konstnärlig frihet. Vi har hela tiden haft en diskussion och jag hade alltid sista ordet. Jag tyckte det var en väldigt trevlig process.
Har du själv marknadsfört din bok?
– Inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig. Jag har ju använt facebook men inte mycket mer än så.
Har du nya skrivprojekt på gång?
– Det är ju det jobbiga. Den lilla ångesten för att börja på något nytt. Samtidigt kan man inte låta bli. Jag har olika projekt både konstnärligt och litterärt. Jag skriver också i mina konstnärliga projekt. Går in och ut ur konst och poesi.
Författarna och deras böcker:
Annah Ovesson: Skillnaden mellan lingon och blåbär
Förlag: North Chapter (northchapter.se)
Niklas Lindroth: Undertryck (psykologisk thriller)
Förlag: Hoi (hoi.se) (niklaslindroth.se)
Jenny Kalliokulju: Rodinia (Poesi)
Förlag: CLP Works (clpworks.se)