Start

Debutant.nu > Bokrecensioner


Språklek och allvar
Arne Henning Årskaug
Samlaget, Norge (2015)
175 sidor

Språklek och allvar

Utstyrstekstar innebär texter som är koketta och som gör sig till, får vi veta på försättsbladet. De beskrivs som överdådiga och karikerade, något som såklart ger en föraning om vad läsaren kan förvänta sig. I alla texterna finns en förtjusning över ord och språk, och en vägran att följa regler för realistiskt berättande. Här är fullt med upprepningar, och ibland meningar som sträcker sig över en hel sida. I den inledande berättelsen, “Ein ny & mønstervoven kjærleik flyttar inn!” får ett ungt par besök av en gammal man som tidigare har bott i deras lägenhet. Han ber om att få låna toaletten, men låser in sig där och vägrar komma ut. Den allvetande berättaren består av ett kollektivt “vi” som är en del av själva bostaden. De gömmer sig i gula avlagringar i skrymslen i badkaret. Benämner huvudpersonerna som “kroppar”. Besjälar tvättmaskinen och brandvarnaren, ger dem känslor och temperament. Ett vi som leker med det nynorska språket men samtidigt håller en fast hand om berättelsen.

De flesta texterna kan beskrivas som noveller. De består för det mesta av situationer, ibland nästan ögonblick, bortsett från en som utspelar sig under ett tjugotal år. Ofta lämnar de efter sig en känsla av att ha fångat något större. Det är både allvarligt och roligt. Tragikomiskt. Som popsånger med glada melodier som egentligen är sorgliga. Människorna som skildras lyfts fram som hjältar men är alla skadeskjutna varelser. Trasiga, modfällda, vilsna och ensamma. Den norska landsbygden återkommer som miljö. Här finns en blick på vår samtid och dess utmaningar. Det är knappast landsbygdsromantik och förskönande skildringar, nej snarare satir, med en värme i botten.

[...] om du er lei av å keilese, keionanere, keikike på alle skjermane, om du er lei av å kakke på mobilen medan du lurar på praten, på gangen, den uventa utviklinga i s04e07, om du er lei av å snope i søkjefelta, klikke all væta ut av kroppen, auga, taggete lys som svevar bak augelokka, om du er lei av å skifte augebryn på avatarane dine […] om du er lei av å tape imaginære kranglar med menneske du aldri kjem til å treffe […]

Det är svårt att sammanfatta boken, texterna spretar åt olika håll. Många handlar om vardagssituationer som upplevs som ångestfulla. I rysaren “ei nifs historie for foreldre & barn” splittras berättarjaget och blir till alla de röster som följer två syskon under en dag. De ofta klandrande och skuldbeläggande rösterna kontrasteras mot barnens egen stumhet. Någon manar dem om att följa med och titta på en hjort som har snurrat sig fast i ett rep, det är en förfärlig syn. Flugorna surrar och hjorten har rivit upp marken. Den andas fortfarande. Det talas om en pojke som blivit fastbunden och misshandlad, och någon som kör omkring i en skåpbil.

Det är något med det norska jovialiska, goda humöret som Årskaug ofta karikerar. Ut på tur, aldrig sur! Man ska se ljust på saker och vara glad oavsett vad som sker. Det rytmiska språket räddar ofta berättelserna, även om jag märker att jag ibland mister tråden. Tempot är upptrissat, och jag skulle önska att det fanns fler pauser, där berättaren lugnade ner sig lite grann. Det kan bli aningen utmattande. Kan en berättare ta sig för stora friheter? Den som skriver medvetet kokett måste ha en god anledning till att göra det. Risken är att det landar i en stilövning. Ja, udden på satiren kan bli tydligare ibland. Utstyrstekstar är ändå en uppfriskande debut som vågar följa sin egen skruvade logik. Man kan säga att den tar i alltför mycket, men den gör det med en viss charmerande entusiasm och så genomfört att det fungerar.

Av Marcus Gustafsson, 6 augusti 2015

Hallå där?

Vi har pratat med några författare som har gett ut sina böcker på mindre förlag eller på hybridförlag.

Först ut är Annah Ovesson, som debuterade december 2015 med Skillnaden mellan lingon och blåbär, på North Chapter.

Hur vill du beskriva din debutbok?

– Som en varm berättelse, med glimten i ögat, där frågan om integration når den bästa lösningen. Allt utspelat i rejäl norrlandsbygd, med en pistvakts-inspirerad figur till huvudperson.

Vad har det betytt för dig att debutera?

– Det har betytt jättemycket. Att få romanen utgiven ger ju en sorts bekräftelse: När man har lagt ner så många timmar och tagit tid ifrån barn och familj, så gör det ändå hela resan värd det. Vi skänkte också 50 kronor per såld bok till röda korsets insamling till aylsökande människor på flykt.

Vilka är dina erfarenheter av att debutera på förlaget North Chapter?

– Det hon [Anna Granlund] stod för när hon startade var riktat mot Norrland. Det var nästan som en förutsättning för att jag skulle våga skicka in. Det var en riktigt bra plattform, och när förlaget dök upp så kändes det verkligen som om jag träffade rätt. Det sammanföll väldigt bra med att min bok blev färdig.

Vilka fördelar finns med ett litet förlag?

– Förlaget har stöttat oerhört mycket, på det professionellt bäst tänkbara sättet, och marknadsfört via alla kanaler som är möjliga. Förlaget har absolut skött den största biten.

Tror du det är stora skillnader mot att ge ut sin bok på ett stort förlag?

– Ja, säkert skillnad ekonomiskt. Stora förlag har andra förutsättningar att nå den stora skaran. Å andra sidan kan man säga att med ett litet förlag kommer man närmare förlaget. Jag och min förläggare, det känns ju som om vi har blivit vänner. Och den typen av samarbete kanske man inte kan ta för givet i ett stort förlag.

Vilka är dina planer vidare?

– Jag är nästan i mål med nästa bok. Förhoppningen är att den också kommer ges ut det här året. Det är samma genre: feelgood, humor och också allvar. Kärlekstrassel.

Niklas Lindroth gav ut sin debutroman Undertryck på Hoi förlag.

Berätta om boken?

– Den kom ut i augusti förra året. Det är en korsning mellan olika genrer, psykologisk thriller, spänningsroman och lite skräck. Om jag ska göra den snabbaste hisspitchen så kan man säga att det är en mörk, modern och vuxen Alice i underlandet.

– Det handlar om en man som heter Adam Berg, som har ett trassligt förflutet. För sju år sen var hans familj med om en dödsolycka, som han delvis själv har skuld i. Han får hjälp av olika terapeuter, och han använder också nätterna och sina drömmar för att komma till rätta med sina problem.

– Adam använder sig av något som kallas för lucid dreaming, en teknik som finns i verkligheten. Det handlar om att utforska sina egna drömmar genom att vara ”vaken” och fullt medveten inuti drömmen. Efterhand kommer han i kontakt med en sömnforskare. Han dras längre och längre ned i sitt eget undermedvetna, och börjar öppna dörrar som man kanske inte ska öppna. Då börjar underliga saker hända omkring honom.

Du har gett ut din bok på Hoi förlag. Hur funkar det?

– Hoi är, vad jag vet, ett av de första hybridförlagen. De har ett lite annorlunda upplägg, där vi som författare går in och investerar i vår egen utgivning. I utbyte får man mycket mer tillbaka av royaltyn. I vanliga fall är förhållandet grovt räknat 20% till författaren och 80% till förlaget, men här är det tvärtom, författaren får 80% i och med att man själv tar den stora ekonomiska risken.

– Sedan finns ju egenutgivning, som är en annan sak där man får göra allt själv. Hos ett hybridförlag får man alltså redaktörshjälp, layout, marknadsföring, distribution och allt annat som hör traditionella förlag till.

Fördelar med Hoi?

– Det har varit ett bra och nära samarbete med min förläggare, redaktör och marknadsperson. Jag gillar ju det här upplägget. Jag har aldrig gett ut något på traditionellt förlag, men jag inbillar mig att man där lämnar över bollen mer till förlaget, och sedan går maskineriet igång. Med den här modellen krävs det att du är mer involverad som författare, något som passar mig ganska bra. Jag jobbar som copywriter och med marknadsföring, så jag kan ju en del sedan tidigare. Tillsammans med deras erfarenheter av bokbranschen har vi kunna driva utgivningen framåt gemensamt.

– Upplägget skapar också en annan transparens: Man vet vad man går in i, det är tydligt vad som gäller. Man är själv med och bestämmer i de olika leden.

Du har också själv marknadsfört boken?

– Ja, förutom Bokmässan som jag besökte tillsammans med förlaget, har jag varit ute och signerat och besökt en hel del bokhandlare. Jag har även varit med på lite läsarträffar. En Facebooksida har jag så klart och försöker vara aktiv med kampanjer och inlägg i social media. En branschkollega hjälpte mig med webbsidan niklaslindroth.se. Boken ligger sedan tidigare på Hoi:s webbplats, under hoi.se/forfattare/niklas-lindroth men jag ville ha något mer.

Nackdelar med att ge ut på Hoi förlag?

– Det beror på vad man är ute efter. Man måste engagera sig. Det krävs mer av alla författare idag, man måste visa upp sig och synas. Akademibokhandeln köpte in boken centralt, och det var förlagets förtjänst. Det var förlaget som sålde in den. Men sedan måste jag själv jobba för att den ska nå ut till läsarna utan stora annonskampanjer och liknande. Sedan krävs det att du har ett startkapital, och det är det ju inte alla som har.

Sist ut är poet och konstnär Jenny Kalliokulju, som debuterade med diktsamlingen Rodinia

Berätta om din debutbok?

– Den handlar väl om process, kan man säga. Process i det egna skrivandet, men i annat också. Man kan se det ur olika perspektiv, makro och mikro.

– Din bok heter Rodinia, som är en så kallad superkontinent. Hur kom du in på detta med superkontinenter?

– Det är svårt att hålla isär det, jag har ju konstnärlig praktik samtidigt. Jag är väldigt intresserad av vandring, av det nomada, av förflyttning. Jag har hållit på med det i mitt konstnärskap också. Jag är också intresserad av historia, av biologi. Rodinia betyder hemland på ryska. Det handlar om vandrandet som en form av sökande efter någonting. Kanske inte ett hem eller en hemland utan en bro.

Hur har din upplevelse av att debutera varit?

– Det har varit en väldigt märkligt process. Eftersom man är så inne i något och så är det färdigt. Men väldigt skönt att bara släppa det. Det är så pass intensivt att det är svårt att göra något annat när man håller på. Det är samma sak som med en utställning. När man har släppt det så får det stå för sig själv. Det är både skönt och läskigt.

Hur har det varit att debutera på ett mindre förlag?

– Det har varit väldigt bra. Det har inneburit konstnärlig frihet, och det var det jag eftersträvade. Jag blev publicerad av förlaget innan, när de drev en poesitidskrift. Vi har följts åt sedan dess.

Vilka nackdelar finns med att debutera på ett mindre förlag?

– Jag vet inte riktigt hur det går till på stora förlag, men man jag antar att man inte får synas lika mycket om man inte kämpar för det själv. De stora och etablerade har ju förtur med att synas i tidningar.

Vilka är fördelarna?

– Den största fördelen är för min del att jag har haft stor konstnärlig frihet. Vi har hela tiden haft en diskussion och jag hade alltid sista ordet. Jag tyckte det var en väldigt trevlig process.

Har du själv marknadsfört din bok?

– Inte så mycket egentligen om jag ska vara ärlig. Jag har ju använt facebook men inte mycket mer än så.

Har du nya skrivprojekt på gång?

– Det är ju det jobbiga. Den lilla ångesten för att börja på något nytt. Samtidigt kan man inte låta bli. Jag har olika projekt både konstnärligt och litterärt. Jag skriver också i mina konstnärliga projekt. Går in och ut ur konst och poesi.

Författarna och deras böcker:

Annah Ovesson: Skillnaden mellan lingon och blåbär
Förlag: North Chapter (northchapter.se)

Niklas Lindroth: Undertryck (psykologisk thriller)
Förlag: Hoi (hoi.se) (niklaslindroth.se)

Jenny Kalliokulju: Rodinia (Poesi)
Förlag: CLP Works (clpworks.se)